varje ord är sant!

“När idag blir igår kommer du älska mig ändå? “

Det var frågan jag frågade mig själv under 3 månaders tid. Älskar du mig? Kommer du i så fall älska mig i morgon ?
Jag visste nog egentligen svaret på den frågan men jag var för rädd för att inse det.
För om jag skulle låta mig själv tro att du älska mig skulle jag bara bli glad och låta mig själv bli riktigt kär och då skulle allt sluta med att jag blev sårad. Istället slutade det med att du blev sårad. Så för att skydda mig själv var jag tvungen att såra dig och jag tvekade inte på att välja de vägen. Inte en enda gång.
Så jävla egoistiskt. Men det var den jag var eller jag kanske fortfarande är den personen ?
Jag hoppas inte det i alla fall. Jag vill inte vara den personen.
Jag vill vara den personen du blev kär i, den snälla, omtänksamma, livliga tjejen. Inte den egoistiska, deppiga, elaka människan som jag tog fram för att såra dig .

Det var inte meningen att såra dig, de var det verkligen inte det och det finns inga ursäkter för det jag gjort.
Jag gjorde det och jag kunde ha stoppat det men det gjorde jag inte. Jag lät mig själv håla på så jag har ingen annan att skylla på, än mig själv för att gick som det gick.
Kunde jag spola tillbaks tiden så lovar jag dig att jag hade gjort allt annorlunda. Jag hade skitit i mig själv och min rädsla för att bli sårad, skitit i alla andra som la sig i och bara tänkt på dig och mig. För det vi hade var fantastiskt.
Det var äkta. Det var kärlek. Riktigt kärlek.

Min största önskan är att få dig igen, att det ska finnas något som heter “oss” igen. Jag skulle ge allt för det. Precis allt.
Jag vet att du har gått vidare, skaffat någon som betyder allt för dig, någon som du älskar.
Men jag vill att du ska veta att jag älskar dig och jag väntar på dig, den dagen (om den nu kommer) då du vill ha mig igen kommer jag sitta här. Ta emot dig med öppna armar. För du är min ända kärlek och dig kommer jag alltid vänta på men jag förstår också om du inte litar på mig längre, inte tror att jag har bättrat mig och jag förstår fullständigt om du inte vill ge mig en andra chans. Men om du ger mig den så lovar jag dig att jag inte kommer svika dig. Aldrig mer.
Man brukar säga att “ man lär sig av sina misstag “ och just nu stämmer det för det är precis vad jag har gjort. Lärt mig och bättrat mig.
Men det är kanske för sent ? Jag tror de hela tiden och jag försöker att ge upp, försöker inse att du har någon ny som du älskar men jag kan inte för tänk om jag slutar försöka och missar den där chansen att få dig igen. Då skulle jag aldrig förlåta mig själv. Aldrig.
Skulle inte kunna stå ut med att leva varje dag, resten av mitt liv vetandes med att jag kunde haft den ENDA personen som jag älskar vid min sida om jag bara hade försökt.
Men samtidigt som jag försöker få dig igen trillar jag längre och längre ner i ett svart hål, ett svart hål fullt av svartsjuka. För efter varje försök att få dig går du till henne och hennes famn och då blir jag svartsjuk som in i helvete och varje gång gör jag försök till att dölja den hemska svartsjukan och varje gång misslyckas jag och då slutar det med att jag sitter ihop sjunken någonstans och gråter tills mina ögon svider och min kropp bara skakar.
Tyvärr så händer det allt för ofta att svartsjukan tar över och jag beter mig dumt, får dig att tro att jag inte bryr mig längre. Men det gör jag, jag bryr mig och mår dåligt varje gång jag ser er två tillsammans. Och varje gång jag ser dig hålla om henne önskar jag bara att det var jag som stod där. Att det var jag som fick känna dina armar omkring mig, värmen från din kropp. Allt det där som hon får känna, alla vackra ord du säger till henne. Det gav jag upp med vilje. Bara en dåre skulle göra något sådant. Bara en människa utan hjärta och hjärna skulle såra eller lämna en sådan underbar människa som du. Så det är precis vad jag är, en dåre utan hjärta och hjärna.
Fast jag är en dåre utan hjärna och hjärta som älskar dig, som utan hjärta älskar en person så innerligt mycket att varje sekund utan dig gör ont. Jag skulle hellre bli torterad i hela mitt liv än att känna den smärtan som jag känner när du inte är hos mig. För den smärtan är så jävla mycket värre än all annan smärta i världen.

Du kanske tror att detta är ännu ett sätt för att få tillbaks dig men det är det egentligen inte. Detta är bara ett sett för att du ska försöka att kunna förstå hur mycket jag älskar dig och ångrar att jag gav upp dig så lätt.

Jag kan inte säga mer än förlåt. Fast egentligen skulle jag vilja säga så mycket annat men det går inte. För jag kan tyvärr inte sätta ord på mina känslor.
Jag vet att det känns som om mina förlåt har blivit uttjatade och falska men jag lovar dig, detta förlåtet menar jag med hela mitt hjärta, jag har aldrig menat något så mycket innan förutom när jag säger “jag älskar dig”.
Så nunor jag säger förlåt och varje gång jag säger “jag älskar dig “ ska du veta att jag menar det med hela mitt hjärta och har aldrig sagt något så ärligt innan..

Förlåt !

Jag älskar dig !

( var bara tvungen att skriva detta en gång till så att du ska veta at ajg emnade varenda ord. )